Det är mitt i natten och här sitter jag, med tårar i ögonen.
Hörlurarna är på och jag plågar mig själv med låtar som får mig att tänka.
Dom får mig att sakna och längta tillbaka, till en tid när allt var bra.
Vissa låtar får mig att tänka på kärlek, det man haft och det man kunde ha fått.
Andra får mig att tänka på familjen, den delen av familjen som inte längre lever.
Och vissa bara på livet, hur fort allting kan gå från bra till dåligt.
Varför tar vi så mycket för givet här i livet? Varför säger vi inte vad vi känner för
någon dagligen? Nästa dag kan det vara försent.
En vänskap kan rasa av ett litet felsteg, och sen har du inte chansen att säga
hur mycket den vännen betydde för dig egentligen.
Ett förhållande kan ta slut på ett ögonblick, och du kanske inte hade hunnit säga
”Jag älskar dig”, även fast du gjort det länge.
En familjemedlem kan gå bort innan du ens hunnit tänka på att det var möjligt,
och du kanske inte sagt det senaste tiden att du älskar honom/henne, att han/hon
betyder så otroligt mycket för dig och du inte vill vara utan honom/henne.
Vi tänker aldrig på hur lätt det är att förlora någon för gott, vi tar för givet att vi har
all tid i världen att berätta vad vi känner för någon. Men det har vi inte, imorgon kan
det vara försent.
Jag önskar att jag hade ringt min syster när jag tänker göra det, och sagt till henne
att jag saknar henne och älskar henne. Men det gjorde jag inte, två dagar senare
fick vi det hemska samtalet om att hon var borta för gott. Hade jag ringt så hade
jag iaf fått ett sista hej då och hon skulle veta att jag älskade henne.
Jag önskar att jag för sex år sedan hade berättat för min vän hur värdefull han var
för mig, hur mycket han faktiskt hade hjälpt mig. Jag gjorde det inte, och om en
vecka är det sex år sedan vi pratade med varandra sist. Idag säger vi inte ens hej.
Jag önskar att jag aldrig hade tagit något för givet, att jag hade räknat med att
det kan vara försent nästa dag. Då hade jag inte behövt leva med ångest för att
jag aldrig berättat vad jag känt, att jag aldrig sa ”jag älskar dig” till Linn, att jag
aldrig sa hej då.
Till min familj och mina vänner som läser det här.
Om ni inte redan vet så betyder ni allt för mig, utan er är jag ingenting.
Jag älskar er med hela mitt hjärta och saknar er var dag jag inte ser er.
Jag är nog den som är sämst på att visa och berätta vad jag känner,
så jag gör det här, för er. Det är ni som läser här som gör mitt liv värt
att leva, det är ni som står mig närmast.
Tanken på att jag någon dag kommer förlora er skrämmer mig, mycket.
Mamma, syster, extramamma, ”lillasyster”, bästa vän, min finaste vän,
och självklart pappa, extrapappa, lillasyster och några få men fina vänner som inte
läser här, ni är mitt allt. Ni är glädjen i mitt liv, ni är det som ger mig orken att
kämpa med min ångest för att må bra igen.
Jag älskar er, jag saknar er, jag bryr mig om er.
Ni har alltid en plats i mitt hjärta.
Tack.<3 / Thess
Tishiii 