Varför finns kaos? Nu menar jag inte att det är så stökigt hemma så allt är ett kaos utan mer när det inte går att få ordning på tillvaron så det blir kaos runt omkring en och i huvudet. Varför?
Borde inte alla ha någon typ av spärr som säger att ”nu är det på väg åt helvete, backa, ordna det här innan det blir kaos” typ..? Nej, det har man inte utan man står bara och ser på när det smäller om och om igen tills det inte är hanterbart längre.
Det är inte lätt att leva med ångest i såna lägen. Att veta att nu går det faan åt helvete här och jag kan inte göra något åt saken för jag är maktlös i den här situationen. Att känna ångesten gro inombords pga ett kaos som blir värre och värre och JAG kan inte göra något åt det.
Att vara i den omgivningen utan att kunna ändra något är inte lätt med eller utan ångest. Men att se och höra kaoset samtidigt som man känner ångesten är fan värre.
Den här veckan har varit så och idag nådde jag min bristningsgräns. Jag kunde inte längre hantera situationen och var tvungen att be om hjälp. Jag var tvungen att få ur mig allting till någon och säga orden ”vad ska jag göra?” Vilket jag aldrig gör.
Men ibland når man sin gräns och måste bara andas.
Månadsarkiv: januari 2015
Sida tjugoett.
”Bzzz”…
Låser upp telefonen och bländas av ljuset som skrämmer mina ögon. Men strax därefter ligger jag dubbelvikt och skrattar.
Meddelandet från dig var nog det bästa för hela året. Men jag vet inte om jag någonsin kommer att våga öppna min snapchat igen. En av tre bilder hann jag se innan meddelandet.. Och min första tanke var ”nope”. I aint gonna open no more!
Vissa saker skickar man bara inte, oavsett om det är msn, mail, Facebook, meddelande eller snapchat.. Man gör det bara inte..
Hur ska jag nu kunna sova inatt.. Efter att ha sett den första och fått en varning om de två resterande..
Nej!
Jag måste sova… Annars kommer jag antingen somna eller skicka sååå fuckade motorer på jobbet imorgon… Fml…
Sida tjugo.
Ytterligare en låååång dag över. Vakna, sminka, fixa, åka, jobba, äta, jobba, äta, jobba, åka, lyssna, lyssna, diskutera, gå, äta, duscha, sova.. Klockan är trots allt tio redan… Tisdagar är värre nu än dom va innan, och dom va inte roliga innan.. Inte ett dugg, det är tisdag vi pratar om liksom..
Men, imorgon är det ny dag och nya möjligheter. En dag där jag kommer stå och titta hela dagen typ, hålla koll på en kille som lär sig en ny station på jobbet. Skönt men ändå väldigt tråkigt.. Jag blir så gaaalet rastlös när jag inte har något att göra på jobbet.
Nej, mitt huvud har sagt ifrån i två timmar nu så det är nog dags att krypa mer under täcket och försöka sova ett par timmar.
Sov gott alla där ute.
Sida nitton
Ibland hatar jag tröga människor. Ni vet såna som man måste förklara samma sak för om och om igen heeeela tiden! Jag håller på att bli galen på dom. Men, man upprepar ett mindre mantra konstant och behåller lugnet. Nu tror de första av er att jag pratar om jobbet, förvisso, men inte bara där.. Även utanför jobbet så finns dom.
Visst, vissa personer måste man ”byta språk” till när man förklarar och ta om det igen, men det är ju en helt annan sak, det är inte för att någon är trög..
Iaf.. Jag har tröttnat rätt hårt på att gång på gång behöva upprepa vad jag försöker att förklara på dagisnivå redan.. Orkar inte meeeer!
God natt!
Sida arton
Är det bara jag som tycker det är creepy att det ringer på dörren mitt i natten? Jag känner ju lite att, om det är någon som känner mig som vill något så har personen mitt nummer eller har mig iaf på fb så det går ju att skriva först iaf. Självklart öppnar jag då. Eller mormor om något skulle hända, hon har min nyckel så hon kliver bara in.
Men här ligger man och halvsover och väntar på att somna fullt och från ingenstans ringer det på dörren…
Inte faan går jag ner och tittar vem det är då?! Nej, jag tar min telefon och går ut i köket… Ser ingen nedanför där ringklockan sitter.. Enda jag ser är en mörkblå Saab.. Jag känner ingen här med en Saab, definitivt inte kombi!
Stod i köket och tittade ett tag, inte en människa rör sig runt omkring..
Nu är jag lite smått skrämd och vet att jag kommer vara tröttast i världen imorgon när jag är på jobbet.
Faan för såna här nätter!
Kapitel ett, sida sexton
Varför minns vi inte allt som har hänt? Väljer våra hjärnor om vi ska minnas saker?
Vissa personer har världens bästa minne, men vissa minns ingenting. Varför är det så? Ska inte alla kunna minnas lika mycket av ditt liv?
Livet är orättvis, det vet vi redan. Men vi borde alla ha rätten att minnas lika mycket, positivt som negativt.
Hur skulle det se ut om ingen mindes någonting? Vi skulle inte ha memoarer, biografier eller historieböcker.
Hur skulle vi veta vad som har hänt i världen? Hur skulle vi veta vad som har format oss till den vi är idag?
Man funderar mycket efter en flaska vin…
Sida femton.
Idag va en sån där dag då ingenting är okej. Allting är upp och ner och vissa känslor tar över hela alltet. Jag gick nästan hela dagen med en känsla av ensamhet, även fast jag inte var ensam. Sen ringde jag på dörren och klev in i en lägenhet som är ett andra hem för mig och känslan försvann igen. Jag va hemma. Jag va älskad och jag va lugn. Jag kunde andas ut igen och även om vi satt tysta och bara fanns så existerade inte känslan av ensamhet.
Jag fick även äran att gratta min älskade underbara lillasyster som fyllde tretton idag. Helt fantastiskt! Galet hur fort tiden går bara.
Jag kan än idag minnas exakt vad jag kände när hon föddes och jag fick träffa henne för första gången. Kärlek vid första ögonkastet. Kommer alltid att älska den ungen, oavsett vad!
Idag va en bra dag. Även fast jag kände mig mer ensam än någonsin.
Sida fjorton
Huvudet dunkar, kroppen värker, vågor av kyla sköljer över mig. Tröttheten har tagit över min kropp. Idag är en sån dag då jag bara vill sova, och det har jag också gjort. Kom hem, pratade med mamma, åt, diskade, duschade och somnade sittandes på soffan.. Nu ska jag sova igen för min ögon går i kors och min fot gör fruktansvärt ont efter att ha blivit attackerad av en iphone helt oprovocerat.
Luna har gjort mig sällskap i min varma säng så nu är det dags att sova lite.
Imorgon är en står dag, lillasyster min blir stora tjejen❤️
Sov gott mina fina
Sida tretton
90% av tiden så klagar vi över att tiden går så långsamt. Vi vill att dagarna ska vara över, vill ha kväll, eller vill ha helg.. Sen kommer vissa speciella dagar, 10% av dagarna, när vi klagar på att tiden går för fort, att det borde gå långsammare, att han eller hon har blivit så stor och tiden har bara flugit iväg.
Varför denna beslutsångest? Varför kam vi inte vara nöjda med hur det är, hur fort tiden går?
Idag insåg jag hur fort allt faktiskt har gått, min första riktiga vän fyller 25 och det känns som att livet har sprungit ifrån en på något sätt. Eftersom hon fyller 25 nu så fyller min lillasyster 13 på torsdag, och det känns som det va igår hon föddes ungefär. Men hon har ändå funnits här halva mitt liv.
Om tre veckor är det min tur… Och det känns som att jag inte har hunnit med allt jag bör än. Känns som att det enda jag har lyckats med är att få ett fast jobb och en bra lägenhet som jag trivs med. Men resten då? Vad hände med att resa och upptäcka jorden? Vad hände med kärleken? Vad hände med att testa mina gränser?
Jag är snart 25 och har ännu inte gjort något märkvärdigt. Vad nu?
Sida elva
Snön faller fortfarande, vilken underbar känsla! Älskar att vakna och se snöflingor falla utanför mina fönster. Idag blir en bra dag!
Det blev en lugn dag idag, mest vila men fick också en del gjort. Städat lite, diskat undan kaoset i köket, bakat bullar har jag också hunnit med, vanilj och hasselnöt mums! Ja och en vända till affären också. :))
Det är skönt när man har en lugn dag hemma men ändå får mycket gjort utan att anstränga sig så värst mycket.
Nu försöker jag dock bli trött så jag får sova lite innan en ny påfrestande vecka på jobbet börjar. Jag älskar mitt jobb, det gör jag, men det känns som att allting händer samtidigt så ibland hinner man inte riktigt andas ordentligt. Jag vill hinna andas.. Och nu kommer det att bli ännu mer tid som försvinner från mig, fyra timmar till varje vecka ungefär. Men det är för en bra sak iaf, och det gör det hela värt det! Min träning blir dock lite lidande ibland. Men det gäller att prioritera. Och nu och resten av mitt liv kommer jag alltid oavsett att prioritera M.
Men, söndag kväll, klockan är väl tjugo över elva, jag börjar jobba sju, åker hemifrån sex… Jag tror det är dags att stänga ögonen ett par timmar nu.
Sov gott. :))
Tishiii 