Jag har alltid varit en sån som alltid haft min egen stil, jag ändrar alltid något på mig själv. Det kan vara frisyren, hårfärgen, en piercing här eller där, sminket kan ändras eller bara något så enkelt som ett par nya jeans som kan ändra ens stil helt. Jag har även alltid stått för den jag är. Jag har fått höra både det ena och det andra om mig själv, min ”stil”, mitt utseende. Men jag har aldrig riktigt brytt mig, ändrat mig för att andra klagar.. Jag gör det jag själv vill.
Under två och ett halvt års tid var jag svarthårig och hade även blont, rosa och rött med det ibland. Under den tiden fick jag VARJE dag höra ordet EMO ropas efter mig. Har aldrig tagit åt mig då jag är en av dom få som vet vad ”emo” egentligen är. Emo är en förkortning på namnet av en musikstil, har ingenting med den stilen jag då hade att göra. INGET.
Men alla tror juh sig veta att ”emo” är en person som klär sig i svart, har converse eller vans skor, har svarthår, gärna med ngn annan färg i och som SKÄR SIG I ARMARNA!! ärligt, den där stilen minus skärandet, kallar fashioncore. skärandet, jaa ett självdestruktivt beteende. Men varför gå och ropa ut ”EMO” till en mäniska som bara är sig själv?? varför?…
Har du för mycket tid över så du måste tänka på alla andra, skrika saker om andra, påpeka andras stil osv?? tänk på dig själv ist…
Jag har även blivit kallad hårdrockare, vilket jag inte har något emot alls då jag alltid har haft mer gemensamt med den stilen än något annat, och musiken är GRYM.
Gothare blev jag kallad väldigt ofta förr också, vilket jag inte riktigt förstår. Har inget med den stilen att göra. delvis sminket men låååångt ifrån ändå..
efter den tiden med svart hår valde jag att försöka bli blond igen då jag är blond i vanliga fall. alla ord slutade komma, alla elaka blickar slutade. allt tog slut.
Under sommaren höll jag kvar det blonda håret, fick aldrig höra något negativt, eller ordet ”emo” om mig längre.
I måndags färgade jag bort det blonda, så jag fick tillbaka det rödsvarta igen. Underbart enligt mig, och mina vänner, min mentor och även andra runt omkring mig tycker om det, det är mer jag är det andra jag haft. Nu kan jag själv säga att mitt hår, det är… jaa, det påminner och många ”hårdrockstjejer”, om man säger så. Och det gillar jag, för det är grymt snygg och jag trivs med det. Och att höra andra kalla mig för hårdrockare är inget jag har något emot, nice stil så.
Men idag, jag, C och S satt i skolan på en lektion och pratade om vårat arbete vi håller på med, satt vid några soffor.. Några från min förra klass som jag bytte från satt på andra sidan av en hylla. Jag är inte mycket för dom tre, men jag accepterar dom, är trevlig mot dom och har ALDRIG gjort eller sagt något mot dom. Men, vi satt där.. C sa vad hon tyckte jag skulle skriva upp, S kom också med förslag. Och så fort JAG öppnade käften så kommer D och i princip skriker ut ”Tyst med dig EMO!!!!”
Jag blev, arg. irriterade, frustrerad och en massa mer.. Men jag höll tyst och sa ingenting. Tycker bara det är såååå otroligt onödigt att säga såna saker. Håll det för er själva, det gör jag.. Jag kan ha mina åsikter och tankar om folk. Men jag kan iaf acceptera andra för den dom är. Varför kan inte alla göra det? Varför måste man öppna käften och klaga på folk, eller kalla dom för saker? Det är det jag stör mig på, att man inte kan hålla tyst ibland.
Nu har jag fått ur mig en del iaf.. Mycket jag skulle vilja skriva men har ingen ork alls kvar…
/// Thess ❤ Älskar dig hjärtat mitt
Tishiii 