Jag borde vara glad nu.. Men det är jag inte..
Varför borde jag vara glad?
Två personer i min familj/släkt har förlovat sig, inte med varandra, jag lovar.
Jag kommer snart att få träffa min skrutt igen, saknar henne otroligt mycket.
Jag kommer även få träffa min bästa vän då, saknar honom med.
Och sen så har jag fått jobb, självklart borde jag va glad för det.
Men jag är inte glad idag, inte ett dugg..
Varför? Ångesten äter upp mig, långsamt..
Jag är sjuk samtidigt..
Jag har mardrömmar varje natt som får mig att vakna i panik..
Och jag känner mig mer ensam än någonsin.
Varför känner jag mig ensam när jag aldrig är ensam?
Det vet inte ens jag just nu, jag gör det bara..
Kan ju vara för att typ alla i min omgivning förlovar sig, ska gifta sig,
blir sambos, köper hus med någon eller får barn just nu..
Och jag gör? Absolut ingenting, jag sitter här ensam utan en vän i närheten ens.
Jag har min mamma här och jag har V och hans familj här..
Men jag har ingen riktig vän, ingen sån vän som jag har där jag bodde förut.
Är det därför jag känner mig ensam och inte är glad?
För att jag inte har någon vän ens?
Jag borde ha blivit överlycklig nyss när jag fick en bild på två förlovningsringar..
Jag blev glad, men inte överlycklig.
Tror jag saknar det livet jag hade förut, för lite över ett år sen…
När jag hade ett jobb jag trivdes med, en lägenhet jag älskade och vänner att umgås med
när jag ville det. Jag kände mig aldrig ensam trots att jag bodde själv.
Förhoppningsvis ger det här nya jobbet mig även några nya vänner.
Då kanske jag inte känner mig så ensam längre, när jag kan dra till stan för att fika med en vän igen.
Hoppas iaf..
Tishiii 