En mening räcker, men det blir fler.

Jag saknar dig.


Snart är verkligen året slut.  Jag firar in det nya med en kall öl i handen och ett leende.
Känns som en bra start, glad och med en kall öl.
Saknas dock en sak för att få känslan av det där lilla extra.

Och sen den självklara nyårspussen, den får man väl klara sig utan i år.
Den enda jag vill pussa sitter ganska många mil härifrån just nu så,
det blir lite svårt att få en puss då. hehe

Gott nytt år på er. Vi ses nästa år igen.

/ Snöflingan

Nyårsafton.

En kväll för nära vänner och alla man håller kär.
En kväll att minnas med dom bästa man har.
En kväll för oslagbara fester och grymma minnen.
En för mig kväll hemma i soffan.

Jag hoppades på ett bra avslut på 2010,
ett underbart avslut, ett oslagbart avslut.
Men det har slutat med katastrof.
Den senaste månaden har inte varit bra alls,
den värsta smällen kom för ca två veckor sen.
Den gjorde att mitt avslut på året blir det sämsta jag har varit med om.

Jag önskar just nu att jag var någon annanstans,
men det är jag inte.
Jag sitter här i soffan i lägenheten,
slökollar på tv’n och funderar på vad nästa blogginlägg ska handla om.
Inte ens det vet jag.

Jag vet vart jag hade velat vara idag,
vem/vilka jag hade velat vara med,
vad jag hade velat göra.
Men, man kan inte alltid få det man vill eller hur?

Ibland undrar jag lite.
Är det så här det kommer att vara,
ensamma kvällar i soffan,
när man egentligen vill vara på ett helt annat ställe?

Nej, det är det inte.
Och jag ska se till så att det inte fortsätter att vara så.
Jag ska se till så att 2011 blir ett år att minnas med så mycket glädje och lycka.
Allt det dåliga som har hänt kommer att läggas bakom mig om bara två timmar.
Då ska jag må bra, jag ska vara glad.
Och framför allt så ska jag se till att jag ska bli lycklig igen.

Nu vill jag bara önska er ett Gott Nytt År.
Jag hoppas ni får den kvällen ni ville ha. ❤

/Snöflingan

Dag 29: Mina ambitioner.

Mina ambitioner. Oj, jag har alltid haft svårt att förstå innebörden med det ordet men jag tror att jag har fått det rätt nu. hehe Om inte så får ni rätta mig. 😉

Känns lite som samma sak som när jag skrev om drömmar,
bara att min ambitioner kanske är lite svårare att nå.

Men, när jag var liten, så hade jag en framtidsplan, en dröm om ett jobb.
Jag drömde om att bli polis.
Nu senaste tiden har jag fått höra från allt fler att det yrket skulle passa mig perfekt,
och drömmen finns ju kvar det gör den.
Men jag är väldigt osäker på om jag faktiskt klarar av det jobbet.

För ganska många år sedan så blev jag intresserad av ett annat jobb.
Nämligen frisör,
jag älskar att hålla på med mitt eget hår, vilket ni nog har sett med tanke på att jag aldrig har samma frisyr eller hårfärg.
Men jag älskar även att fixa andras hår, min vänner, min familj, har även hjälpt dom jag inte känner för att dom tror på mig och tror att jag kan.
Jag har alltid fått höra bra saker om det jag har gjort, både på mig och andra.
Och känslan av att se någon nöjd och glad över det jag har gjort på dom, det är underbart.
Därför började jag sträva efter en utbildning inom det yrket.
Men, jag har ett stort problem där, ekonomin.
215 000kronor, för att gå min dröm utbildning, den är inte csn-berättigad heller.
Så, varifrån får man dom pengarna?

Men jag har dom två planerna.
Får jag bara modet så söker jag in till Polishögskolan.
Lyckas jag få ihop pengarna så söker jag in till Svenska Frisörskolan.

Men nu, inom snar framtid.
En fast anställning, stadig inkomst,
en ny lägenhet, en bil.
Ett eget liv.

Det är mina ambitioner.

/Snöflingan

Aitakute tamaranai… om du bara visste.

Till dig, Om mig.

Jag är kanske inte den smartaste tjejen.
Definitivt inte den snyggaste eller sötaste.
Att jag har blviit kallad sexig så många gånger att jag inte ens minns alla,
det är något jag inte kan förstå.
Jag har ett jävla temprament,
och kan ha extremt dåliga dagar.
Och jaa, som du märkt så är mitt självförtroende inte det bästa.

Men vet du, trots allt det där så är jag en bra tjej.
Nu låter det kanske som att jag vill att du ska säga typ ”Jag vill ha dig” eller något sånt,
men det är inte det jag vill med det här inlägget.
Jag vill att du ska veta vem jag är, mer än den tjejen du har lärt känna hittills.

Jag har kämpat mig igenom många år av mitt liv,
på grund utan många olika saker.
En del saker har du fått höra om,
saker som jag bara berättar för dom jag verkligen litar på.

Jag vet inte hur mycket du har läst här i den här bloggen,
men har du läst tillräckligt så vet du att jag har väldigt starka åsikter om vissa saker.
Det är en sån tjej jag är,
jag har mina åsikter och jag står för dom, oavsett vad andra säger.

Samma sak med mitt utseende,
det är inte många som accepterar att jag ser ut som jag gör.
Men det sturntar jag i, för det här är den jag är.

Jag må verka kall, hård och bitchig,
men det är jag inte.
Jag är egentligen en tjej,
med för stort hjärta,
som bryr sig lite för mycket om andra istället för mig själv.

Du vet redan vad jag tycker om dig,
delvis iaf.
Men, det du inte vet,
det jag har inom mig.
Oj, jag vet inte ens om jag vågar varken säga eller skriva det.
För vet du, även tuffa tjejer som jag kan bli rädda.

Du är speciell, det är du.
På ett bra sätt men,
jag vet inte.
Det är något med dig som jag fastnade för,
jag kan inte riktigt sätta fingret på vad men,
något är det.

Kommer du ihåg den dagen i september,
när jag var så otroligt ledsen?
Varje gång jag kände tårarna komma,
dåvände jag mig till dig.
För jag visste att, hos dig finns något.
En trygghet på något sätt.

Det du sa några dagar efter det,
att du hade velat ge mig en kram när du såg mig så ledsen,
men inte visste om jag hade tyckt att det var okej.
Jag kommer nog aldrig att glömma hur glad jag blev då.
Det är oerhört uppskattat, och jag tycker det är okej.

Jag vet att mitt humör och mina känslor har varit som en berg- och dalbana den här hösten och vintern.
Mycket av det är för att jag har kämpat med mina känslor,
och under tiden som jag har gjort det så har det hänt ännu mer saker.
När jag väl kände att jag hade släppt allting, kunde vara glad och fortsätta igen.
Då kom nästa sak,
och sen började det om.
Den värsta smällen vet du nog när den kom,
för du vet hur dåligt jag mådde efter det,
du vet hur dålig jag kände mig.

Nu hade allting blivit bra igen, och då kom nästa smäll.
Men det här ska jag klara av,
jag ska vara glad och jag ska hålla humöret uppe.
Jag ska vara stark nu.

Du har frågat mig vad jag vill,
trots att du redan borde ha svaret.
Jag vill svara på det,
men vågar jag?
Vågar jag chansa den här gången?
Eller ska jag helt enkelt låta bli?

Det tål att tänkas på, iaf för mig.
Men nu har jag haft lite tid att tänka,
jag har lite tid kvar fortfarande.
Hoppas jag iaf.

Alla tror att jag är så tuff och så stark att ingenting kan få mig till tårar,
jag kan inte vara osäker på något eller vara rädd.
Men nu, nu är jag både osäker och rädd.
Och du har ju sett mig gråta så, du vet att det går att få mig ledsen med.

Nu har jag slut på ord, iaf ord som jag kan skriva här.

Men jag hoppas att du läser det här,
och jag hoppas att du förstår meningen i det hela.

Till dig.
Från mig.
/ Snöflingan

Uttråkad?

Jopp, det är jag. sådär onödigt uttråkad så jag till och med roar mig med att göra en lista på bloggen. haha

Du heter?:  Therese *****

Smeknamn?: Thess, Tishii, Pezen osv… (Update efter att ha fått påpekat att jag glömt ett.. ”Gullet” har blivit väldigt vanligt nu, från en person iaf. 😉  )

Låt som när du är ledsen sörjer till?: Oj, jag har nog många. Men jag försöker hitta låtar som gör mig glad istället.

Beroende av?: Cola?? haha

Vad tror folk om dig? Att jag är en större bitch än jag egentligen är, och mer av en slampa än jag är. och sen finns det mycket mer också, men känns onödigt att dra upp här, nu…

Vad får du oftast komplimanger för? Mina ögon, min midja och mitt hår. haha

Hur imponerar man på dig?: Våga vara digsjälv och bjud på dig själv ibland. Det är inte många som vågar det längre.

Brukar du skratta för dig själv? haha konstant

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Något i stil med ”Jag har fortfarande inte somnat.” Jag har inte mobilen här men det var något liknande iaf.

Var bor du?: Nyköping.

Trivs du där?: Inte mycket inte.. kan vara därför jag letar lägenheter.

Har du haft sex idag?: Nope, tyvärr inte. hehe

Hur svarar du i mobilen?: Det beror helt på vem som ringer. 😛

Vem ringde du senast?: Ehhh.. syster tror jag.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen?: Vi pratade nog om hennes ögonbrynspenna som inte finns längre.

Brukar du komma i tid?: När jag måste så gör jag det. 😛

Hur känner du dig nu?: Trött, seg och uttråkad.. Lite ensam också.

Vanligaste färg på dina kläder?: svart, vitt, grått och jaa… ibland komemr det väl någon annan färg också.

Vad tycker du om fötter?: Jag HATAR fötter!!!

Vad saknar du?: Närhet.

Hade du en bra kväll igår?: Nja alltså, att sitta hemma ensam och inte göra någonting är inte det roligaste när man har gjort det hela veckan redan.

Favorit dryck på morgonen?: vatten?

När brukar du oftast gå och lägga dig?: Nån gång mellan 3 och 5…><

Är du blyg?: Inte mycket..

Sysslar du med någon idrott?: nope, ingenting sen jag spelade volleyboll.. och det är evigheter sen.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?: helt klart

Har du spytt offentligt?: jajamänsan.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag?: Haha, det finns nog mycket jag skulle göra. Men vad vet jag inte nu. 😛

Är du nöjd med ditt liv?: det är helt okej, finns vissa saker jag vill ändra på men.

Är du bortskämd?: Inte alls faktiskt.

Vad gör du i morgon?: Ingenting.

Vad är det värsta du vet?: Falska och opålitliga vänner.

Har du bra vänner och äkta vänskap?: Både ja och nej.

Vad är det finaste du fått?: Min systers guldring. Den är med mig dag in och dag ut. Glömmer jag den någonsin så känner jag mig tom, ensam.  Det är vad jag har från henne. Det vill jag ha med mig hela tiden.

En speciell dag du minns: Sista dagen på Metaltown 2009. Finns ingenting som slår den kvällen. har inte gjort än iaf.

Du samlar på: Miranda-nallar och skor. haha

Vem ringer du när du är arg/ledsen?: Syster

När grät du senast?: Igår.

Vad skulle du göra om du vann en miljon?: Köpa en bil, betala av mammas lån, resa med dom jag älskar, ha sjukt kul och äntligen få gå den utbildningen jag vill.

Vill du gifta dig?: Alltså.. Det är ingenting jag strävar efter, men självklart. hittar jag någon som jag känner att jag kan leva hela mitt liv med så. Då blir det nog så.

Vill du ha barn?: nej

Är du musikalisk?: Joo, vad jag vet så.

Vad dricker du helst när du är törstig?: Vatten, en iskall cola eller en iskall öl. haha

Bor dina föräldrar tillsammans?: nej

Har du någon gång gråtit dig till sömns?: Många gånger
Biter du på naglarna?: Nej usch…

Jag vill.

Jag skulle vilja åka härifrån, om så bara för ett par timmar.
Men jag vill åka härifrån.

Helst av allt vill jag åka till Göteborg just nu,
hälsa på min galning.
men där hamnar jag nog senare istället, när plånboken tillåter det igen. hehe

Nu, när jag väl vill bort, då går det inte.
Finns ju ett ställe, inte så långt härifrån som jag vill åka till,
men det går inte det heller, fast inte pga plånboken nu men. hehe

Vad vill jag mer?
Jo, jag vill beställa mina underbara Christian Louboutin skor.
Men, tillåter plånboken inte Göteborg så tillåter den inte heller ett par nya skor med för många siffror på prislappen.

Något mer?
Jo, jag vill boka den där resan till Japan nu… Jag verkligen vill åka dit nu, känns som det börjar bli dags för det.
Har gått och längtat i mååånga år nu.. Så kanske är dags att lägga undan lite pengar så man får den resan nån gång?  Fast jag kanske ska hitta någon som vill åka med mig också………  Någon jag tycker om, som jag gillar att umgås med… Som även känner detsamma för mig, men det är svårt….

Nej, nu ska jag göra något jag inte vill, men måste.
Jag ska städa… usch.

See ya/ Snöflingan

Glad…. Dans?

Ursäkta men, FAAAAAN vad jag är glad nu.
Jag vet egentligen inte varför men, jag är bara så glad.
Allting känns perfekt, känns som att ingen ting kan förstöra det.

Wow, såhär var det ett tag sen man kände. hehe

Finns två saker som är dåliga just nu, första är att det är onödigt varmt i mitt sovrum, andra är att jag är ensam. haha

På något sätt så har jag nu kommit in på det här spåret med dans igen, jag vill så gärna börja med det nu.
Men jag kan inte eftersom alla kurser är kvällstid och jag jobbar bara kväll så.
Vad gör man då?
Nu får ni ju inte tro att det är typ balett eller ballroom jag snackar om, utan mer street.. Jag är inte mycket för musiken som dom oftast använder sig av, men dansen.  Och jag skulle nog kunna fixa en bra låt som jag gillar som det går att köra street till, det går ju till det mesta bara man hittar en låt med bra bas. 😉
Jag vet att dansen är något jag kan, men jag har aldrig tidigare haft råd att gå någon kurs. Och nu när jag har råd, då har jag inte tid för det längre. Men, jag vill fortfarande, så vi får se vad som händer.

Nej, nu ska jag sätta min och pilla lite på en ny design på bloggen som matchar mig header. Lättare sagt än gjort, men min dator kanske är på min sida nu. ;P

See ya/ Snöflingan

Dag 28: Det här saknar jag.

Det finns mycket jag saknar.

Jag saknar att ha min syster nära, våra kvällar i hennes lägenhet som var helt utflippade för det mesta, vårat galna sätt att va på när vi är tillsammans. Jag saknar till och med våra bråk, hon är min syster, min absolut bästa vän. Men hon bor i ett helt annat land och vi ses som mest en gång i halvåret.  Jag saknar henne helt enkelt.

Jag saknar min morfar.. Han lämnade oss för 13 år sedan.  De sista åren var väl inte de roligaste, han kunde knappt prata så det var svårt att förstå honom.  Men jag saknar de dagar vi hade när vi satt där vid köksbordet, spelade kort och åt ”kolabönor”, morfars favorit..  Att försöka fuska när man la en patiens, det var omöjligt när han var i närheten. Du hann knappt tänka tanken innan han hytte med fingret och mumlade något åt en. Sen tittade man på honom lite blygt och såg bara ett leende. 13 år, det är en lång tid. Jag saknar honom.

Jag saknar min farfar, eller jaa.. Saknar vet jag inte, men jag önskar att han hade levt längre så han hade fått lära känna mig också, så han hade fått träffa sitt tredje barnbarn, han hade älskat henne. Det är idag 18 år och 26 dagar sedan han dog. Jag var alltså två år då, fick aldrig min chans att lära känna honom. Jag önskar att jag hade fått det, fått ha honom med mig länge, så han hade kunnat lära mig segla, så han hade fått se allt jag egentligen har lyckats med i mitt liv. Och min systrar för den delen, han hade varit så stolt.

Jag saknar en vän, en vän jag hade för 4 år sedan.. En vän jag inte har pratat med på över 3 år, en vän som vände ryggen till mig pga skitsnack. Han var den som förstod mig, han var den som var som mig, han var den som jag då var mig själv med. Jag saknar allt med honom, verkligen allt.  Han var den som blev ledsen när jag skulle flytta 11 mil från vhd, han var den som var gladast när jag kom tillbaka igen. Vi gick inte på samma skola då, han gick i Trosa och jag gick i vhd, men på något sätt så hittade vi varandra. Om jag inte minns helt fel så var den en tjejkompis till mig som  ville att jag skulle prata med honom om henne för att hon var intresserad, det blev inte så att dom blev något, utan jag fick en bästa vän istället. När jag tänker tillbaka så, då kommer jag verkligen ihåg alla konversationer vi har haft, alla sjuka videosamtal, alla pinsamma stunder när man har träffat på varandra på helt fel ställen.. Eller i mitt fall skämt ut mig totalt första gången jag träffade honom, dock så visste jag inte att han stog bakom mig när jag vände mig om men.. Bra första intryck där. Tänker inte skriva vad jag gjorde men, pinsamt var det iaf när man kom hem och pratade med honom på kvällen igen.
Åh, jag saknar verkligen den tiden, den vänskapen.  Men, saker förändras. Men jag kan iaf le och vara glad för den tiden idag.

Sen finns det en person till som jag saknar. En kille som har stöttat mig genom en hel del saker, en kille som förstår sig på mig, en kille som vet vad jag tänker eller känner utan att ens fråga. En underbar kille, en underbar vän. Det är väl inte sådär jätte länge sen jag träffade honom, men jag saknar honom ändå. Han är bra, på många sätt. Och han har ett hjärta av guld.

Det är vad jag saknar, och mycket mycket mer. Men det blir ett långt inlägg om jag ska skriva allting. hehe

See ya/ Snöflingan

Det var bättre.

Satte mig och pillade lite på en ny header.
Det är väl kanske inte den bästa jag har gjort, men den duger.
Får ju vara glad att det blev någon alls med tanke på att min dator inte alls gillar när jag använder photoshop samtidigt som jag lyssnar på musik.
Inte alls uppskattat faktiskt. haha

Ska se om jag orkar sätta mig och göra en ny design någon dag också, det är ju så tråkigt att bara ha en grå bakgrund och även grått i inläggen.. Usch, men som sagt.. Man måste orka det och ha tålamod till det också.
Är nog ett under att jag lyckades göra klart headern, datonr gillade det inte alls, då gillar inte jag datorn vilket resulterar att jag upprepade gånger vill kasta ut den genom fönstret. haha

Nej, nu är det dags för film en stund. Sen ska jag väl kanske uppdatera en eller två gånger till här innan det är dags att sova, känner att det blev lite väl sent natten till idag. men det får va så ibland. 😉

See ya/Snöflingan

Inte nog med foton.

jaa, jag har hittat mycket intressant och även katastrofalt på min externa.
Asgarv har det varit gott om sen jag började kolla igenom allt.
Och nu kom jag till musiken.
Vad faaaan lyssnade jag på egentligen??
jag hoppas verkligen att allt inte är mitt. haha

Men jag har hittat många bra låtar också som man hade glömt bort.

En av mina favoritlåtar, har varit det i många år nu.. Den är svensk, den är fin, den är vacker…
Och jag var fast första gången jag hörde den.  Och det könns ju som att det är hundra år sedan ungefär.

Andra versen på låten, den enda jag kan i huvudet trots att alla är nästan likadana…

Jag skrev ett brev
om att leva med förbannelsen
jag gav dig min version av sanningen
för att få dig att förstå
Att långsamt, långsamt åh så långsamt
Så vann vi våra nätter tillbaks
långsamt, långsamt åh så långsamt
så gled vi in i minnet gömt där längst bak
det som var du och jag.

Som sagt, jag var fast första gången hörde den, och jag är fast än idag.
Det kan man inte tro med tanke på vad jag lyssnar på för musik i vanliga fall.
det är nog många som skulle bli chockade över att se vad jag har för musik egentligen,
det är ju inte bara rock, även fast 90% kanske är det.
Men, jag r en sucker för vissa låtar helt enkelt, oavsett om det är rock eller något annat. 😛

Nu ska jag ta och röra mig ner mot stan och se om man kan hitta någe skoj där. Det betvivlar jag visserligen, men man kanske kan göra av med presentkortet på Make up Store iaf, det brukar inte vara så svårt. 😉

See ya/Snöflingan