Nee, nu ska jag inte va så egenkär.^^ Även fast jag kanske borde vara det. hehe
Ett riktigt inlägg kanske. Hur skriver man ett inlägg som andra fastnar för, som får andra här att vilja läsa ens blogg?
Ska man berätta sin livshistoria och försöka få andra att känna för en för allt dåligt som man kan ha varit med om? Eller ska man skriva komiska saker som får andra att lysa upp när dom läser? Jag har ingen aning.
Man kanske ska sätta sig och skriva om olika personer i varje inlägg man gör, skriva om Magnus Betnér eller något? Nej, jag vet inte hur man får någon att tycka om ens blogg.
Jag är en sån person som, jaa jag kan inte hålla ett och samma ämne genom hela min blogg. Jag gillar variation, att ena dagen skriva bara vad som har hänt, andra dagen kankse om vad man känner om vissa saker, sen kanske bara lägga ut en video som kanske betyder något för en. Jag vill inte vara enformig och tråkig och bara skriva om kläder genom en hel jävla blogg som man sitter med i ett eller femtio års tid. Blir så, uttjatat efter ett tag. Men jag vet inte, det är juh bara min åsikt om det. Andra kanske vill läsa om vad en person sätter på sig för kläder varje dag..
Nu när jag stannade upp med skrivandet en stund så kom många tankar och känslor fram. Började tänka på en gammal vän. En vän som lämnade mig. Han betydde, eller rättare sagt betyder otroligt mycket för mig. Vi hade en gång så otroligt mycket gemensamt, vi delade åsikter, vi hade samma stil, samma musiksmak. Allt va exakt detsamma. Vi hade roligt tillsammans, gick inte en sekund utan skratt och leenden. Men tillslut så, då slutade du prata med mig, du försvann, du …. Du blev det du själv hatade, du blev ”en av dom” som du brukade säga.. SOm du sa att du aldrig skulle bli, för sättet dom va på, det va fel enligt dig. ”dom” hade alltid varit dom som fick dig att må dåligt, dom som klagade på att du vågade vara dig själv, dom såg inte såg den personen du var på insdian för att ditt yttre inte va som alla andra.. Dom som tyckte du va en tönt för att du inte drack eller rökte.. Dom som du höll dig undan för att dom enligt dig var ”dom falskaste människorna som finns”. Du sa även en gång för ca 3 år sen, på sommaren när du var med din kusin att..”Man ska inte vara som alla andra, man ska va som du och jag”. Vart tog det vägen? Vart tog den personen vägen? Du…. Du höll mig kvar, när ingen annan gjorde det. Du fick mig att le, på insidan också. DU fick mig att se att jag inte va ensam i världen.
Men nu är jag rädd. Den personen som jag har haft mest gemensamt med, han blev en person som jag inte har något alls gemensamt med. Kommer det blir så med resten av mina vänner också? Kommer jag förlora dom också?
Vännen, jag kan inte förklara med ord hur ont det gör att inte ha dig i mitt liv längre. Men jag kan säga att, den tiden du va min vän. Jag ser ingenting dåligt med den. Bara bra minnen där. Jag saknar’t. Men, jag får gå vidare ändå.. Synd bara att du inte kommer läsa det här..
Nee, nu ska jag dissa datorn ist…
Btw, Jag har VÄRLDENS BÄSTA SYSTER!!!! Älskar dig så otroligt mycket<3
// Thess. Snöflingan
Tishiii 