Jag har funderat lite på det här med hur man ser på andras liv.
De flesta av oss är glada för hur andras liv blir som de vill, vi vill se framgång i våra vänners liv.
Men sen har vi de av oss som jämt och ständigt klankar ner på andras liv, deras val av jobb, utbildning, partner, ibland till och med hårfärg.
Varför?
Har vi så tråkiga liv så att vi måste klaga på andra? Ifrågasätta allt en människa gör eller förklara allt som är dåligt med det personen precis valde att göra?
Är någon annans person så mycket ner intressant än ditt så du måste påpeka allt som skrivs på fb? Alla bilder på instagram om något som är nytt i ens liv?
Jag har funderat länge på det här men det är först idag som jag verkligen tänkt till och fått tanke till ord.
I nästan hela mitt liv så har jag haft folk i min omgivning som har klagat och påpekat allt som är fel eller farligt med saker jag har valt att göra eller personer jag valt att ha i mitt liv. Det finns alltid den där personen som är så.
Om du tänker efter så har även du en sån person i ditt liv, eller hur?
Är ditt liv mer intressant är dennes? Egentligen inte. Men något för att personen måste klaga, ifrågasätta eller påpeka allt.. Varför?
Jag vet inte, jag fokuserar på mitt liv istället, jag vet vart jag vill komma, jag måste bara komma på hur jag ska ta mig dit. Där lägger jag min fokus!
Det borde andra också göra.
/ Thess