Att vara rädd är nog den värsta känslan som finns… jag har under en tid varit rädd, sett mig över axeln när jag är ute nånstans, pulsen har ökat när jag ser ett DM på instagram, ett namn dyker upp på fb och hela min kropp fryser… jag har varit rädd för att en person som en gång krossade mig, förstörde mig, försöker smyga sig in i mitt liv igen. Personen har ingenting här att göra, jag vill inte ha ”hen” i mitt liv, vill inte ha någon i mitt liv som bara vill mig ont. ”Hen” krossade mig en gång och det kommer aldrig få hända igen, men nu är jag rädd när ”hen” hittar små konstiga vägar in i mitt liv igen, sociala medier är hemskt ibland. Att bo i samma kommun är ännu värre…
Min rädsla är inte rolig… för en vecka sen byggdes den på. Inte rädslan för att ”hen” ska komma in i mitt liv igen, utan rädslan för att förlora någon jag bryr mig så mycket om. Jag är på riktigt rädd för att förlora min vän.. även fast det nu är ”som vanligt” igen… rädslan består.
Jag vet inte vad som är värst… att vara rädd för att någon ska lyckas smyga sig in i ens liv igen eller att vara rädd för att någon ska försvinna från ens liv.. båda samtidigt är definitivt inte roligt… det gör ont, fruktansvärt ont. Jag vill inte vara rädd längre… jag vill ha tillbaka min trygghet.
Tishiii 