Idag för ett år sen kommer jag ihåg att min lägenhet var ett kaos… Det låg kläder överallt, dammtussar större än katterna låg runt alla möbler och i köket staplades disken på hög..
Idag för ett år sen var jag kaos. Varje dag tvingade jag mig själv att gå upp, tvingade mig själv att le och tvingade mig själv att äta på jobbet iaf, men hemma blev det i bästa fall ett glas vatten…
Idag för ett år sen var mitt liv upp och ner. Och det kommer tillbaka nu igen. Tårarna rinner, kläderna samlas mer och mer på golvet, köket börjar likna ett bombnedslag. Och även fast jag är medveten om det så gör jag ingenting åt saken… För det gör för ont att tänka och känna. Jag känner bara smärta, sorg och saknad just nu. Resten skiter jag fullständigt i.
Jag vet att man inte mår bra om det är stökigt i ens hem, men jag orkar inte, jag vill inte….
På måndag skulle min syster fylla 25…. 25!! Men jag får inte fira det, jag kan inte fira det… Jag får åka till jobbet, hålla inne känslorna i 10 timmar, gå och köpa rosor för att sen ta en promenad för att säga grattis och gråta vid en gravsten…
I tre år nu har det varit så.. Jag säger grattis till min systers gravsten… Det borde bli lättare, men varje år blir det likadant… Jag lever i ett kaos och spenderar dagarna i tårar…
Faan vad jag saknar dig! Jag vill inte gå en dag till utan dig! Kom hem igen! ❤️
Tishiii 