Kärlek är något som alla borde ha i sitt liv.
Det är en härlig känsla, att veta att man älskar någon.
Sen om det är kärlek till en mamma, pappa, syster, bror, vän,
pojkvän, flickvän, hund, katt eller vad det kan vara,
Det spelar absolut ingen roll, det är härligt oavsett, speciellt
när man får kärleken tillbaka också.
Jag har under de senaste månaderna funderat väldigt mycket
om just kärlek, och nu menar jag förhållande kärleken..
Och jag har insett att… Jag har aldrig varit kär.
Jag har trott att jag har varit det under tiden, men i efterhand
så har jag kommit på att jag faktiskt aldrig har varit det.
23 år och aldrig varit kär, lite skrämmande ändå.
Jag har också på senare tid märkt att jag har blivit lite anti
kärlek.. Inte kärlek till familj, vänner och djur då..
Men, förhållande kärleken..
Jag vill inte ha den, jag tycker inte om den.. Den skrämmer mig.
Jag har redan kärlek i mitt liv.
Jag har en underbar familj som jag älskar mer än allt annat.
Mamma, pappa, systrar, extra mammor, extra pappor, ”systrar”.
Jag har dom bästa man kan ha i sitt liv.
Jag har även helt otroliga vänner som jag älskar massvis.
Min Bumbi, I, T, J, J, H, B.. Osv..
Och mina fina djur som jag tyvärr lämnar kvar här i söder på
söndag när jag flyttar norrut igen.
När jag har så mycket, varför ska jag då känna tomhet för
att jag inte är ”kär”, eller har någon ”speciell” i mitt liv?
Nej, det gör jag inte och jag kommer inte göra det heller.
Jag är singel, har varit det i tre år om en månad och jag
tänker faan fortsätta vara det i ett år till, minst.
Mina vänner, min familj, det riktiga och alla extra,
ni är alla sååååå underbara och jag älskar er otroligt
mycket, ni förgyller mitt liv och sätter ett leende på
mina läppar varje dag.
Tack för att ni är en del i mitt liv. <3<3<3
/ Tishiii, anti kärlek.
Tishiii 