Bullshit.
Vissa sår läker aldrig, oavsett vad.. Dom finns alltid kvar och smärtan är hemsk ibland.
Jag har gråtit och gråtit och gråtit och bara väntat på att tårarna någon gång ska ta slut, men det gör dom inte.. Aldrig…
Jag har ett hål i mig som aldrig kommer att försvinna, en tomrum där det bara ekar i mörkret.
Jag vet inte längre vart jag ska göra av alla känslor, tankar, funderingar…
Dom rinner över konstant, och då sitter jag här, i mörkret med tårar rinnandes ned för kinderna, en smärta i bröstet som jag inte önskar någon, en känsla av att bli kvävd och att känna luften försvinna sakta ur mina lungor…
Inte ens en livstid kan läka det här såret. Jag kommer leva resten av livet med det här, inte varje dag kanske.. Men det kommer alltid att komma en dag då allting gör så jävla ont för att det inte läker helt.
Jag har gjort mycket fel i mitt liv och det vet jag.. Men vad faaaaan har jag gjort för att förtjäna att leva med det här?? Jag skulle inte önska det till min värsta fiende, och han har gjort faan så mycket värre saker än mig… Så varför får jag leva med det här??
Jag önskar du var här och höll om mig nu… Så jag kunde känna mig trygg, om så bara för en minut…
Tishiii 