Vaknade idag, kände på en gång klumpen i bröstet.
Tårarna är kvar idag…
Hur ska man hantera det här??
Hur ska jag ta mig förbi det här?
Det gör ont, så jääävla ont…
Syster, älskade fina du…
Varför nu? Varför just du?
Jag vill inte förstå…
Jag KAN inte förstå…
Fina, underbara, vackra du…
Tanken på att jag inte får se dig igen,
att jag inte får höra din röst igen…
Det är hemskt, riktigt jävla hemskt.
Jag vet fortfarande inte vad som hände,
vad som tog dig ifrån oss..
Jag vet bara att du är borta, för gott..
Min starka tjej, underbara du..
21 år, var det allt du skulle få?
Nej, det var det inte..
Du skulle leva ett långt liv,
precis som oss andra.
Men du är borta nu…
Och jag väntar på information om din begravning.
Hemska tanke, säga hej då till en kista, DIN kista.
Vila i frid min ängel. Jag älskar dig<3
Tishiii 