Okej, nu har jag funderat lite.
I de senaste iaf 6 åren har jag dag in och dag ut fått höra både bra och dåliga saker
om att jag har en annorlunda stil.
Men egentligen, vad är det som gör den så annorlunda?
Är det mina kläder? Att jag vågar ha sånt som inte är modernt?
Är det mitt smink? Att jag vågar och kan ha mörka sminkningar?
Eller är det mitt hår? Att jag alltid har en ovanlig frisyr och extrem färg?
Eller är det allting ni menar?
Jag vet faktiskt inte, för jag ser inte att jag har en annorlunda stil.
Jag ser en rocktjej som vågar sticka ut, som vågar vara sig själv.
Jag ser en tjej som gillar att göra nya saker med sitt utseende.
En tjej som gillar piercingar, tatueringar, mörkt smink och annorlunda frisyrer.
Men, det jag ser mest av allt, det är mig själv.
Jag visar hur jag är på insidan på utsidan.
Och det är verkligen på gott och ont.
Senaste året har allting varit mycket lättare,
när man har fått umgås med mognare folk än de i skolan.
Sånt folk som struntar i utsidan och går efter hur personen i fråga är.
Och sen är det på något sätt så att, de som är lite äldre än mig,
de uppskattar en annorlunda stil mer än vad de i min ålder gör.
Kollar jag på de jag gick i både grundskolan och gymnasiet med så,
det är bara jag som har haft min egen stil i de klasserna.
Och jag har fått skit för det, dag in och dag ut.
Kan ta bara en kommentar jag fick för tre år sedan tror jag.
”Du heter ******* eller hur? Det vet jag att du gör, jag har sett dig överallt. Men jag struntar i om du inte heter det för vet du, du är ful. Och din stil, den finns inte ens. vart hittar du ens dom där kläderna? I soptunnan? O du gå en sminkkurs, ingen har svart smink längre.. DU är ÄCKLIGT FUL!! Antingen lär du dig eller så kan du lika gärna dö för ingen tycker om att titta på dig ändå”
Är det okej att säga så? Är det okej att klanka ner så på någon man inte känner?
Nej, det är det inte, det är aldrig okej.
Okej det roliga med det hela, bilden som hon då hade kommenterat var en bild på mig med en neutral sminkning, rakt halvlångt hår och då moderna kläder.. Så vad var felet?
För det mesta när jag får höra något negativt så tänker jag bara ”de är bara avundsjuka för att jag vågar medans de måste se ut som alla andra för att passa in.”
Jag har aldrig brytt mig om att bli omtyckt av andra för hur jag ser ut.
Jag har brytt mig om att vara mig själv oavsett vad. Sen om jag har fått skit för det, fine by me.
Men när vänner även klagar på en, då gör det ont.
För en äkta vän ska väl ändå tycka om en för den man är?
Oavsett hur jag ser ut så är jag ju fortfarande samma person på insidan.
Men det hade jag aldrig fått höra.
Förrän jag började på skolan i Nyköping,
när jag träffade min bästa vän.
Han såg vem jag var, och han uppskattade det.
Han uppskattar även mitt yttre, och älskade att jag har min egen stil och VÅGAR.
Det fick mig att våga ännu mer.
När jag började på den skolan var jag sååå kär i piercingar och liknande, MEN
jag hade aldrig vågat göra någon mer än i näsan, men den fick jag ta bort.
Och i ettan på gymnasiet kom en i läppen. Den är kvar i dag.
I tvåan kom två till, en i tungan och en i naveln.
Sommalovet innan trean kom ytterligare en, i bröstet.
Och nu för två veckor sedan satte jag en ring oi näsan.
Och det bästa med allt är att alla som jag idag jobbar med tycker det är sååå fint o jag passar så bra i det.
Och jag får komplimanger om mitt hår och mitt smink hela tiden.
Och jag blir så glad för det.
För att det äntligen finns folk som accepterar min stil och mitt utseende.
Min mamma har aldrig gillat piercingar. Hon gick med på att jag skulle få göra naveln och läppen inget mer.
Men hon tyckte även att näsan va snyggt nu när jag gjorde den.
Och är väl inte så glad för bröstet eller tungan men hon accepterar att dom finns där och säger alltid att jag är så fin och liknande. Även fast hon inte heller gillade hur jag såg ut i början, när jag vågade se ut som jag ville.
Men till det jag egentligen skulle skriva om.
Jag funderade på det här eftersom jag jämt har fått höra negativa saker.
De kläder jag har när jag går till jobbet, gick till skolan eller ner på stan. Det är inte riktigt det jag vill ha.
Jag vill kunna ha det jag känner för.
Men det finns vissa kläder i min garderob som INGEN skulle acceptera.
Som mina korsetter, hur många går ut med det öppet? nej precis, ingen.
Eller mina stayups med rosetter på, vem vågar gå med det till en kortare kjol? Nej ingen.
eller mina trasiga nylånstrumpor och nätstrumpbyxor? ser man det någonstans? möjligtvis på rockfestivaler.
Jag vill kunna gå med dom kläderna öppet, men jag vet hur folk skulle prata om mig o säga att jag är en slampa osv så jag låter helt enkelt bli dom kläderna.
Jag vill kunna sätta på mig en vit skjorta o dra på mig midjekorsetten över den till en snygg kjol.
Jag vill sätta på mig min svarta kjol, ett snyggt linne och mina stayups o gå ut så..
jag vill ha min randiga stickade klänning och mina trasiga nylonstrumpor..
Men jag gör det inte för att jag har fått så mycket skit de senaste åren för min stil och jag är trött på det.
Så, vad ska man göra?
Jo, jag vet att jag ska flytta till göteborg, där man ser sånt överallt varje dag.
Men tills jag flyttar dit då?
Jag jag fortsätta låta dom kläderna ligga där längst bak i lådan.
Ska jag sitta där och längta efter när dagen kommer då jag kan ha det på mig igen?
Jag är en riktig 80’tals rocktjej när det gäller mina kläder.
Jag älskar tajta jeans och avklippta band t-shirts. Jag älskar spandexbyxor och nitskärp.
Jag älskar trasiga jeans och trasiga nylonstrumpor..
Men visar jag det? Nej, det gör jag inte för jag har tonat ner min stil pga den tråkiga omgivningen.
Alla som tror att man bara blir accepterad om man är och ser ut som alla andra.
Jag VILL ändras nu, eller nej inte det heller, jag vill kunna klä mig så som jag trivs bäst igen. Utan att känna era hotfulla blickar mot min rygg när jag går förbi, utan att höra erat viskande om mina kläder.
Jag kommer att kunna det igen, jag måste bara reda upp allt annat som händer just nu.
Men, vad tycker ni om det här? Skulle ni klaga om ni såg någon med de kläderna jag har nämnt?
Eller skulle ni som fåtalet gör acceptera det och tycka det är bra med ”annorlunda” kläder och stil?
See ya/ Snöflingan
Tishiii 