Nu har jag fått nog…
Du har varit min vän vääääldigt länge nu, men här går faan gränsen.
I dom senaste två åren har jag fått stå t med att höra hur du bara klagar på mig och mina pojkvänner.
Min kläder, mitt smink, mitt hår. Deras utseende, deras sätt, deras stil, det dom gör. D klagar på ALLT.
Hur faaan tror du det känns för mig? Hur tror du det känns när en av dom få personerna som man verkligen litar på sviker en och bara klagarpå allt??? Har jag någosnsin klagat på dig? Har jag någonsin klagat på ngn av dina pojkvänner? NEJ det har jag inte..
Vad faan har jag gjort för att förtjäna det här???
Igår, i skolan… Vi sitter inne i klassrummet, spelar lite, alla skrattar o har kul… Min pojkvän ”busar” med en kompis, och du sitter o klagar på hur omoget det är att hålla på, o det är så jävla onödigt osv… men vaffan, får man inte gö det man vill längre? får man inte leva längre?? Bara för att du och din pojkvän inte vågar hålla på så och för att du har blivit som ”hon” och är som alla andra men vi vågar va oss själva så då ger det er rätten att klaga på det vi säger eller gör eller hur vi ser ut.
Jag kan fan inte förklara hur jag känner just nu.. Jag är arg, ledsen, förbannad, irriterad, BESVIKEN… jag är allt som man inte borde vara.. Och varför, jo för att du inte kan bete dig som en vettig människa mot den personen som alltid har funnits där för dig, låtit dig, säga vad du vill, göra vad du vill och vara den du själv vill. Jag har älskat dig lika mycket för det, men nu vet jag inte längre… Är det värt all smärta? Är det värt att efter en dag i skolan gå hem, lägga sig i sängen och gråta för att du har sårat mig?
Nej, nu måste jag bli glad.. Kommer nog skriva mer imorn.
Byee //
Tishii ❤ Erik<3
Tishiii 