Det märks att jag är på hemmaplan…
Åter igen har man vaknat i panik mitt i natten,
och man vågar inte somna om igen.
Det är hemskt egentligen, när man tänker efter.
När man inte ens känner sig trygg i sin hemstad,
där man verkligen har hela sitt liv.
Jag känner mig inte trygg här längre,
jag är rädd för att vara själv här,
jag är rädd för att gå ut här,
jag är till och med rädd för att ha dörren olåst.
Så har det varit i snart ett år nu.
Det har varit så sen en eftermiddag i december.
Efter först ett samtal på telefon som fick mig att känna att något var fel.
Sen att få sitta ner och lyssna, höra vad som hänt, igen…
Att för första gången se rädsla i ögonen på en av de starkaste jag känner.
Att för första gången se någon vara ledsen.
Höra oro i rösten på någon som alltid känts så säker.
Sen den dagen har jag inte känt mig säker längre.
Men, jag har inte varit ensam, förns i augusti i år.
Jag har periodvis haft mardrömmar, om samma saker.
Vaknar mitt i nätterna av rädsla, går upp och tittar så dörren är låst.
Går ett varv i lägenheten för att se så ingen är här.
Hjärtklappning, panik, ingenting känns bra.
Och det är omöjligt att somna om.
Vissa dagar är så jobbiga här så jag vill inte ens gå ner till affären,
dom dagarna ringer jag någon när jag går, så jag inte är helt ensam iaf.
På så sätt ska det bli riktigt skönt att få komma härifrån.
Då kanske jag får känna mig trygg, säker igen.
Jag berättade det här för min farmor när jag var där,
för hon vet vad som har hänt och hon vet vem jag drömmer om,
vem det är jag är rädd för.
Då tyckte även hon att det var bra att jag skulle flytta,
så jag kan få slappna av igen, andas ut och inte oroa mig.
Så jag kanske får sova hela nätter och må bra,
jag kan gå ut utan att vara rädd för att möta någon.
Jag kunde slappna av när hon förstod mig, jag kunde andas ut.
Jag hoppas verkligen att jag även får lämna det här bakom mig när jag flyttar.
Det är aldrig roligt att drömma hemska saker som man vet kan bli verklighet.
Klockan är två nu… Och jag vågar inte somna om..
Jag kommer sitta här i mitt rum och vänta på att klockan ska bli kvart i sju,
då är det dags att göra mig i ordning och vänta på att I och K kommer och hämtar mig.
Tills dess är det bara jag och minnena av mina hemska mardrömmar.
/Thess