skitdag säger jag bara…
vaknade.. hmm illamående… det va ju ovanligt.. not..
går upp, in i badrummet som vanligt… *fuck jag tror jag kommer spy*
mhmm, underbart… nej inte mycket…
ångest, oro, rädsla…
svåra val.. eller egentligen inte svåra att göra, men jobbiga..
ännu mer oro…
tårar, tunga ord..
Ord man inte vill säga…
Ord man inte vill tänka.
inte jag iaf.
Men nu är det gjort, och rädslan är fortfarande kvar…
vad är nästa steg?
ett samtal…
ett möte…
Ännu mer tårar…
Men jag fixar det, för jag är stark.
Vi fixar det, för vi finns för varandra.
Det kommer att finnas jobbiga dagar,
det kommer att finnas bättre dagar..
Men vi tar oss igenom det..
Vi vet båda vad vi vill,
då är det så vi måste göra också.
Jag har varit här förrut,
nu är jag här igen.
Jag mådde skit förra gången,
jag mår värre nu..
Men det går över, det vet jag.
För jag har varit där förrut.
Det här är väl sista steget för att släppa det som var..
Eller det som inte var kanske jag ska säga.
Känns lite som det.
Men, jag klarar det.
Du klarar det.
Jag vet det.
Så nu tänker jag försöka att släppa oron,
släppa rädslan och snart åka till jobbet.
Det blir tungt, men det går.
Där är jag inte ensam om det jag känner.
Där har jag en person som jag verkligen behöver träffa nu.
Som vet vad jag har gått igenom.
See ya/ Snöflingan?